Erik har inte dött. Ingen har sagt det. Det enda vi menar är att Erik är i Hudiksvall. Han har alltså “gått bort”. Från oss till Hudiksvall. Men imorgon kommer vi. Vi åker alltså dit. Därav “vi kommer snart”.

En sista sak. Syster Helena. Tror du på allvar att jag jag skulle berätta för dig att Erik har dött via bloggen?
Den teorin gör dig till den osmartase personen i min omgivning.

Peace / Hans

Kära läsare. Vi ber om ursäkt för dålig uppdatering. Vi på insthlm.com är i sorg. Sorg över att en av våra grundare har gått bort.

Han lämnar oss hastigt i en tid av lycka och framgång, som ett bevis på att livet sång endast följer sin egna gång.
I oförstånd blickar vi upp mot skyn. Men mot vår förvåning möts vi av en vacker syn.

Varför detta hänt, kan ingen svara. Förutom endast de änglar himlen sent, kan besvara.
VI lever här, VI lever nu. VI vet att det vi tänker göra kanske inte är smart. Men Erik, dina bästa vänner kommer snart.

Erik Petterson 22 år. RIP

Vi har alltid undrat över hur Pappa skulle se ut utan mustasch. Nu vet vi!

Antiklimax-heten är total. Det är ju ingen skillnad. Vi som hade trott att vi inte skulle känna igen honom. HELVETEE.

Den andra bilden är pappa med mustasch.

xoxo / Hans

Måndag 23 juli-98 kl 15:30
Torbjörn står utanför den dörren som ligger längst ner i korridoren. Här har han stått otaliga gånger. Varje gång han står här tänker han på samma imaginära situation.

“Torbjörn, uppe på en stor scen. I rampljuset. Han sträcker två händer i luften samtidigt som han tar emot publikens jubel. Minst 600 personer. Allas blickar är riktade mot Torbjörn. Alla ler. Glädje råder. En strimma av lycka forsar genom Torbjörns späda kropp. Äntligen!”

Efter en stund har Torbjörn samlat tillräckligt med mod till sig. Han lyfter höger hand och knackar försiktigt på dörren. Rektor A.D Jahrlberg öppnar.

10 minuter senare sitter Torbjörn på rektorns soffa och äter upp den sista kanelbullen. Torbjörn har blicken fokuserad på mattkanten. Vägrar titta rektorn i ögonen. Rektorn bjuder alltid på godis eller bullar vid de tillfällerna när han beordrar en att komma in till honom. Kanske är det ett sätt för honom att säga förlåt för det hemska som komma skall. Ett alternativt plåster till de psykiska sår han är på väg riva upp.

Rektorn reser sig upp. Han går fram till fönstret och vinklar persiennerna så det blir mörkare inne i rummet. Han reglar dörren samtidigt som han med vänster hand börjar knäppa upp den vita Batistini-skjortan. Sedan går han fram till Torbjörn. Han tar Torbjörns hand och placerar den vid gylfen på sina jeans.

“Titta på mig Torbjörn!” - säger rektorn samtidigt som han lägger den andra handen under torbjörns haka. Han tvingar upp Torbjörns blick. “Titta på mig!”

“Tänk på scenen” - intalar Torbjörn sig själv. “Tänk på alla glada människor.” Torbjörn blundar! “De apploderar åt mig.” Sen blir allt svart.
När Torbjörn sedan kommer tillbaka till medvetandet finner han sig själv springandes genom korridoren, ut på skolgården, in på stigen som leder honom hem till Lissethgatan. Han vill bara komma hem, och aldrig mer lämna sitt rum.

(Under intervjun med Torbjörn, 9 år senare inne på Asptunas ungdomsanstalt säger han att: “ja har ju alltid drömt om att uppmärksammas ´ja, men aldrig på det här sättet. Men rektorn har jag ingen ångest för. Han kom undan lätt, tycker jag.”)

xoxo / Hans

Jag och Hans sitter i sombrerohyddan och snackar. Jag är hes efter en hel veckas bataljer i Medelhavet. Jag klickar in mig på Blondinbellas blogg och tar del av hennes, för tillfället, olycksaliga liv på semestern i Italien. För den lilla procenten av svenskar som ej läser hennes blogg och ej vet vad som hände denne Bella i Italien skall jag berätta. Enligt hennes utsago kom det fram en matcho Italienare som med sina churitzo-korvar till fingrar körde in dem i hennes “*snippa”. Bella blev som förstörd efter denna händelse och sprang gråtandes till Polisen, som ej förstod varför en anmälan skulle göras. Dock gjordes en anmälan, antar jag, och Bella åkte hem och tog en paus från bloggandet. I ca 1 minut.

Hans rannsakar sig själv och säger: ” Jag kom på världens bästa fråga”

Jag: ” Jaha, vad då?”

Hans: ” Om samma sak hade hänt mig. Alltså att en tjej kört ned handen och tagit mig på kuken. Då hade jag antingen låtit henne fortsätta (om hon var snygg). Eller bara garvat (om hon var ful). Och tänkt: Detta blir en jävla bra story! Om inte Erik berättar den.”

Jag: ” Ja, precis! Vad är det för skildnad? På ett sätt är det väl ändå tjejerna som skapar ojämnställdheten. Till viss del. Eller? I detta fall är det ju blondinbella som sänker sig. Istället för att köra våran taktik och låta honom fortsätta(om han var snygg) eller bara garvat och sagt att hon inte tvättat fittan på tre veckor?(om han var ful)
Då är det ju blondinbella som “äger honom” istället för tvärt om.

* snippa = fitta

Värt! / Basse

Pride-festivalen är i full gång. Under en vecka varje år invaderas Stockholms innestad av en hel hord girli-looking-boys.

“Den behövs” - säger vissa.
“Jävla bög-jävlar” - säger andra.

Själv bryr jag mig inte ett skit. Jag är inte för paraden, men är heller inte emot den. Att kön till Patricia är 450 meter längre än normalt kommer som inte i vägen för mina dagliga rutiner eller planer. Något som i vanliga fall skulle irritera mig en aning är det som paraden bidrar till. Denna parad bidrar till att bögar kommer i rampljuset på fel sätt. Vi “vanliga” människor går och kollar på paraden likt barn som kollar på en cirkus. Vissa bögar jonglerar med käglor. Andra bögar går på styltor. Alla är dock sminkade som tjejer (läs clowner).

För er med i alla fall lite intellekt eller uteslutningsförmåga förstår alltså att denna tillställning skapar en klyfta mellan bögarna och de “vanliga” medborgarna. Mellan OSS och DEM. Mellan DIG och MIG.

Ni ska alla komma ihåg att de “maskulina” bögarna är emot denna parad. Av exakt samma orsaker som jag nämnt ovan. Denna tillställning borde alltså i stället handla om sexuallitet i generell form, och alltså inte fungera som en alternativ cirkus i “Babbsan-tappning”.

Varför är jag smartare än alla andra?

xoxo / Hans

Jag låter denna bild från Schulman-brödernas hemsida 1000apor.se tala för sig själv. Jag kan dock leda in er med att den är hämtad från Calles blogg. Där han precis skrivit ett inlägg som handlar om sin kommande resa till New York.

Denna jossex.blogspot.com är min vän. Jag skäms! Lite.

xoxo / Hans

Hysterin! Trenden att älska New York-heten. Det är lika trendigt att säga att man älskar NY idag som när man sade att man älskade sushi för 6 år sedan. Jag har aldrig vart i New York, men jag tror också att det är nice där borta. OM MAN HAR PENGAR ATT SPENDERA. Att bara gå på stan där och äta på McDonalds som alla svennar gör, borde inte resultera i alla dessa glädjerop.

Om jag åker dit, vilket jag har förhoppningar att göra inom “en kort framtid”, så kommer jag inte komma hem och säga: “I love NY!” - Även om jag nu skulle tycka det. Allt detta för att undvika alla misstankar om att jag är en människa som “vill-ge-skenet-om-att-jag-är-en-världsvan-person”..

Därför skulle jag bara säga: “Det var göttmos, blir nog fler resor dit”

Jag har ett citat som har kommit från riktigt när håll. Ett citat som väcker en del ilska inom mig.
“Jag vill flytta till USA, Sverige känns för litet för mig”

Med dessa ord säger jag. Over and out!

xoxo / Hans

Folk provar. Människor vill så gärna. Många försök genomförs, men ingen lyckas något vidare.

Det är något speciellt med små “städer”. En viss mentalitet. Kalla fenomenet `intressen`. Jag har bott 4/5 delar av mitt liv i en liten “stad”, så jag vet vad jag pratar om. Kanske är just Hudiksvall speciell. Att sitta på 24-karat (kärringen på fiket i Fyren är lite för otrevlig för att man skall gå dit) och kommentera 90% av de förbipasserande, är en del av ens vardag. Jag brukar också göra det när jag är hemma. Det tycker jag är roligt. Ge mig Peo & en varm chocklad med extra mycket fett, så kan jag easy trolla bort 3 timmar i `skit-snackets` sköna land.

Sen finns det alltid gränser för hur långt man kan gå, samt om vad som egentligen är intressant och roligt att prata om. De rebelliska (?) skaparna av blogspot bloggen: `hudiksvallocensurerat` har inte riktigt den fingertoppskänsla som krävs för att göra det hela roligt. Det är inte roligt att läsa om att JL har stulit pengar från McD` samt att denna lever ett stekigt liv nere i Stockholm. Historien är gammal, och alla har hört den 64 gånger redan.

Jag tänkte nu återigen kliva in och styra upp saker och ting. Jag tänkte berätta en sann histora som utspelar sig mellan mig själv & JL på nyårsafton 2004. Jag hade under dagen fått min kära mor att köpa en skumpa till mig. En väldigt enkel pjäs som kostade ca 69:- När jag ska öppna den kommer JL in i rummet.

JL: Vad dricker du för billig champagne! (alltså ingen fråga)
Jag: ymff hmm

Sedan tar hon upp en CINZANO mousserat vin (59:-). Korkar upp, och lämnar rummet.
En sådan människa måste man bara avundas. Drömvälden som levs. Fantasiförmågan som har tagit över.
JL pissar på mig utan urinblåsa. Det smakar unket. Jävligt unket.

xoxo / Hans

Jag kan inte nog hylla producenterna och skaparna av en mängd olika samhällsinriktade dokumentär, Anton Berg, Christoffer Carlsson & Fredrik Jonsson. De har vunnit silverräven för bästa radio -08, samt är aktuell med en ny säsong i höst.

Om ni hör mig Anton alternativt Fredrik eller Christoffer!? - Ta med mig på er resa! I´ll suck your dick man.

Vem?;p

xoxo / Hans

Måndag 23 juli-98 kl 08:05
Precis när Torbjörn anländer in på den igenväxta skolgården öppnas fönstret till lärarrummet några meter bort. En hand greppandes runt en gulfärgad järn-klocka tittar ut och ger ifrån sig ett högt skall som ekar över hela gården. Av den stora silverringen på pekfingret att döma, förstår Torbjörn att det är rektorn som ringer i klockan. Av de kraftiga handrörelserna förstår Torbjörn att det här inte kommer att bli en lätt dag.

Torbjörn har lyckats kommit på att rektorns dagliga humör reflekteras i hur han ringer i klockan. Ett lamt ring betyder “trött”. En klaftfullt ring betyder “pigg”. Dagarna då rektorn är “pigg” brukar aldrig sluta bra för Torbjörns del. “Fan också, det är ju måndag!” tänker Torbjörn. Måndagar betyder geografi. Geografi betyder rektor A.D. Jahrlberg som lärare.

I takt med klockans klang rusar alla barnen in mot den bortre delen av byggnaden. Ytterkläderna slits av och slängs över hyllorna inne i kapprummet. Torbjörn tar av sig sina ytterkläder och placerar dem varsamt i den ljusblå EastPack-ryggsäcken som han fick i julklapp av sin äldre bror, Theodor.
“Jag stoppar dem här så ingen kan sno dem, och jävlas med mig” tänker Torbjörn.

Innan lektionen börjar skyndar Torbjörn in på toaletten. Han blöter en bit papper för att gnugga bort lite av det nu koagulerade blodet som kotten förorsakat på tinningen.
________________________________________________________________________

Måndag 23 juli-98 kl 09:35
En snyftandes Torbjörn sitter mot väggen utanför klassrummet och vilar ansiktet mot övre delen av sina knän. “Varför var jag inte bara tyst?” -anklagar Torbjörn sig själv.

För mindre än en halvtimme sedan inne på geografilektionen frågande rektorn klassen:
Rektorn - “är det någon som vet vilken världsdel som innefattar de syd-östra delarna på den här världskartan?”
Torbjörn räcker upp handen och säger: “Australien!?”
Rektorn - “Okej, vi verkar ha en begåvad ung man med oss idag! Kan du också svara på vad i så fall är `Australiens` huvudstad?”
Torbjörn - “Sidney!” Torbjörn kan inte låta bli att flina av stolthet.

Rektorn - “Bra jobbat Torr-björn” (några av barnen skrattar högt) “Felet med det du säger är bara att värdsdelen inte heter Australien utan Oceaninen, och Australiens huvudstad heter inte Sidney utan Canberra! Bara för att din mamma med KSL kommer från Kambodja, betyder inte att du vet sånt här”

I de restrerande 25 minuterna av lektionen sitter Torbjörn helt tyst. Han undrar vad KSL står för. Några av klasskompisarna skrattar fortfarande åt Torbjörns misslyckande. Ett pappesflygplan träffar Torbjörn i ryggen. Han plockar upp det och vecklar ut den. Texten:”LOSER, APA” pryder flyplanets innersta del. “Ja, det vet jag väl” - tänker Torbjörn. Efter lektionen sitter Torbjörn kvar en stund vid sin bänk. Alla barnen har försvunnit ut ur kassrummet. Torbjörn vet vad som väntar honom. Rektorn kliver fram och lägger en tung hand på hans axel. “Du och jag ses senare på mitt rum! Bara så du vet!” Torbjörn blundar och biter sig i läppen för att hålla tillbaka tårarna. Han vet precis vad som väntar honom.

xoxo / Hans

Dags för ett nytt inslag på insthlm.com! Under en serie på 10 avsnitt kommer jag att redogöra för en egen fikterad historia om Torbjörn Eigelsson och hans minst sagt intressanta vecka i slutet på 90-talet. Hoppas ni finner denna saga intressant. I varje avsnitt döljer det sig en sensmoral om samhället och det tid vi lever i. Chansa gärna på denna samt kommentera i kommentars-fältet.

Måndagen 23 juli -98 kl 0752
Torbjörn Eigelsson gick som vanligt ensam på väg till risdalsskolan i den lilla byn Ingelund i södra småland. Med små hjulbenta tillika kobenta steg vacklade han fram genom den lilla stig som leder ner till skolan. I samma sekund som han längtar tillbaka till hemmet och till boken “Hemligheternas Kammare” av J.K. Rowling träffas av en hård “omogen” kotte i sidan av huvudet. I samband med smällen lotsnar de svarta Prowell-glösögonen från näsvingarna och faller till marken. Som tur är landar dem på en hög av löv. Torbjörn kisar med de små ögonen utan skärpa i riktning mot den stora stenen, för att se var kotten kom ifrån. Det enda han ser är en dimmig bild av en röd jacka som rör sig i skogen. När han möts av orden. “En torr-björn som du Torbjörn borde kunna lukta dig till en fara som denna. haa haaa haaaa” - blir hans instinkt uppfylld. Det var Lars som återigen skulle göra sig lustig på hans bekostnad.

“Jag längtar tills den dagen då Lars kommer att få igen!”
- Tänkte Torbjörn när han tog upp glasögonen från marken och kliade sig på bulan som börjat växa ut ur hans tinning. När han tänkte denna tanke hade han ingen aning om att den dagen skulle visa sig komma att ske innan denna vecka var slut. Dagen som kommer att förändra Torbjörns liv för all framtid.

(När Torbjörn 9 år senare sitter på Asptunas ungdomsanstalt, och ser tillbaka på händelsen V29-1998, är det med lite gråt i halsen som han uttalar orden:
“varför stannade jag bara inte hemma den där dagen? Hur kunde jag vara så dum?”)

 xoxo / Hans
(Nästa del 24/6 kl 00:01)

I helgen hade vi disskussioner kring synen, och hur synen förändras genom ens livscykel. Det dröjde inte längre än 3 sek innan vi (1000)ap-skrattandes kom fram till hur nördigt det egentligen är att ha glasögon vid exempelvis 7-års ålder. Det är inte glasögonen i sig som är det nördiga och roliga. Att tycka glasögon är fult gjorde man på 90-talet. Nu är det “inne” att bära glasögon. Folk köper till och med “fejkade” glasögon eftersom det tydligen skall utstrålar någon form av intelligens. 

Det jag alltså pratar om är ursprungsfaktorn till varför 7-åringar blir tvungna att bära glasögon. Alltså den utlösande faktorn till X antal års framtida mobbning.

Hör och häpna: “Boken är dessa människors enda vänner”
- De har alltså inga kompisar, what so ever.

När alla andra barnen spelade fotboll, och lekte “kurra-gömma”, satt denna människa och läste med små kisande ögon under skrivbordslampan.

Släng en tanke till er egen mellanstadieklass. Identifiera glasögonormen! Erkänn att denna människa inte var din kompis!? På grund av att denna inte hade några andra kompisar än Harry Potter & Hannah Abbott.

Själv hade jag en person i min klass som fick glasögon som under tiden vi gick på dagis. Varenda gång man skulle (av någon anledning) få reda på dagens datum så var det bara att fråga honom. Jag var alltid fascinerad över hur han alltid kunde veta detta. I efterhand har jag kommit på att denna person alltid läste morgontidningen innan han gick till skolan. Därav fick han alltid reda på dagens datum. 

Förstår ni det sjuka i ett sådant beteende!? Vem läser morgontidningen som 7 åring?
- Jo, precis! Glasögonormen som hade boken som enda vän.

(Jag vet! Jag är en ond människa! Jag har bränt mina broar! Jag ångrar mig! Lite! )
xoxo / Hans

Stig Bergling a.k.a. Eugene Sandberg är ordet “spion” persionifierad. Under 1970-talet sålde han “uppgifter” till den Ryska organisationen GRU. Ett årtionde senare åkte han in i det svenska fängelset på obestämd tid. På den tiden var det lite mer “hard core”. Efter en tid i fängelset rymde han och stack till Sovietunionen. Där blev han överste, och stannade i 8 år, innan han självmant kom tillbaka till Sverige för att “ta sitt straff”.

Det som gör Bergling till en skön snubbe är det att han totalt har pissat Sverige och dess invånare i ansiktet. Hade ryssland gjort lite aktioner mot oss under denna tiden har vi pratat ryska idag. Han sålde alltså sitt hemland för en slant pengar. Samtidigt som han säkrade sin position vid en eventuell invasion. Det ska han ha respekt för. Jävligt skön kille! Adoptera mig Stig så drar vi till Ryssland till den 12 juni nästa år.

http://www.youtube.com/watch?v=1oP2i5gXOFU

xoxo / Hans

Jag tror nog ni har tänkt samma sak som jag!? Nämligen, varför är alla brottslingar så jävla fula? Det spontana svaret är att det är fängelsetiden som gör dom risiga och fula. Jag vet dock att så inte är fallet. Dessa människor är alltså fula redan innan dem åker in.

Som ni säkert förstår, har jag en alternativ lösning på detta problem. Eller inte en lösning direkt, men jag kan effektivisera rättsväsendet i Sverige sjukt mycket. Min lösning är: Stoppa in min nuna i rättssalen! Jag kan sitta på en stol längs bak och dricka vanilj-milkshake och avgöra om det ska in i fängelset eller inte.

När denna människa kriver in i rättsalen så skriker jag naturligtvis:
“Guilty as charged! Lock him up för fucking life!”

Problem solved! Här komme några exempel till. Namnge alla och du ska få ett fint pris.

Här kommer en tävling till! Vem är dömd för mord & vem är dömd för ekonomisk brottslighet s.k. manchett-brottslighet?

xoxo / Hans